- Vad ritar du? undrar jag.
- Prinsriddaren är klar. Jag ritar en tjej nu.
- Jaha. Är det en tjej?
- Det ser man ju.
- Nej, jag ser inte det.
- Du kommer se det nu, säger den där tvärsäkra ungen och ritar något i håret på personen på teckningen. Du kommer veta nu, ser du?
- Nej, jag vet inte faktiskt.
- Nu ser du. Med krona. Det är en prinsessa.
- Jaha. Hur ser man det?
- På håret och kronan.
- Men vad gör prinsessan då?
- Det ser du ju. Hon står. Här.
- Står hon bara? Vad gör prinsriddaren?
- Han slåss mot draken. Vänta, titta på prinsessan, säger ungen medan hen ritar något runt prinsessan. Hon står inte. Hon ligger ju i sin säng.
Det finns ett sätt att mäta kvalitet i skolan, en metod som heter PQS där en av aspekterna är om verksamheten är fri från litteratur som diskriminerar kön och uppmuntrar traditionella könsmönster.
Dagens lärdom: Gamla prins och prinsess-sagor är av ondo, skäms på förskolor som använder dem.
Nu kan jag skriva här. Det är såhär Johannavannavän. Jag läser alltid bloggar på min ipad när barnen ska sova och då är det så himla svårt att skriva. Jag läser nästan varje dag och samlar ihop kommentarsskrivandet till då och då.
SvaraRaderaDet där med prinsessorna som ligger gör mig så ledsen. Fy sjutton, det är som ett cementblock. En jättepropp.
Jag hajjar Lotta. Du behöver aldrig förklara dig för mig. Men jag blir väldigt glad över dina kommentarer. Tack.
SvaraRaderaJag blir så ledsen över att samhället begränsar så mycket underbara möjligheter och rättigheter. Jag var med på en klasskonferens på min praktik idag. Där pratar man en sväng om varje barn med berörda lärare, skolsköterska och rektor. När vi i slutet pratade lite allmänt om flick/pojk och genus slutar det ändå ned att alla vuxna har (bort)förklaringar om varför de gör olika mellan könen. Och aldrig har de en tanke på att det kan vara åt andra hållet, att barnen beter sig olika för att de vuxna behandlar dem olika. Snyft.