Barnperspektiv och barns perspektiv

Den litteratur jag läser just nu behandlar just det komplicerade förhållandet mellan...

barnperspektiv och barnsperspektiv. Som jag ser det behövs båda med det är mycket viktigt att de inte förväxlas eller används i samma syfte. I min familj behöver jag öva på båda. I ett barnperspektiv tänker jag som vuxen på vad barnet behöver/vill ha. Ett barns perspektiv är något helt annat, ett barns perspektiv har barnets erfarenhet och kontext medan mitt barnperspektiv har min erfarenhet och kontext. Gunilla Halldén beskriver sin syn på saken här.

Dagens lärdom: Jag kan inte applicera mitt perspektiv på barnen och tro att de ska känna sig hemma i det.

Att leka en lek

Länge nu har jag förfasats och ilsket bevittnat och trilskats med mina barns svårighet att leka. Alice Bah Kuhnke pratar i sitt sommarprat om vissa föräldrars försvar av sitt eget arbetande där barnens färdighet inom dator och annat spelade är ett argument. Det är inte bara "sådana" föräldrar som använder det argumentet. Även jag har använt det i ungefär ett halvårs tid. Men sanningen är den att barnen har mist en del av sin kreativitet, en del av sin fantasi, en del av sin förmåga att de det intressanta och roliga i verkligheten. De vill bli underhållna. Så vill inte jag ha det och idag kom jag på en lösning. Barnen ska få träna på att leka med sina egna saker. I leken utvecklar ett barn många av sina sinnen och många forskare menar att leken är det viktigaste för lärandemöjligheter i skola och förskola.

Dagens lärdom: I vår familj behövs det några veckors tv- och datorfri tid.

Den tiden är nu

Det var ett flyktigt ögonblick. Då när de universella lagarna inte riktigt gällde, när tiden på ett sätt faktiskt stod stilla, när måsten inte gjorde sig påminda. Ett flyktigt ögonblick som passerade precis så fort som de gör. Jag fick prata och vara och blev varsamt omhändertagen och fick tid att drömma lite och känna lite.

Dagens lärdom: En bra frisör är en frisör man känner.

En kommentar

Igår kommenterade jag ett inlägg på en annan blogg. En onödig kommentar som bara var medhåll utan att jag hade något eget att säga. Människan bakom åsikten som jag inte höll med om svarade mig något som fick mig att tänka efter. Det är svårt att se människan bakom internet. Ibland, inte alltid men ibland. Först ville jag trolla tillbaka tiden och inte ha skrivit det jag skrev. Sedan ville jag svara och kanske be om ursäkt. Nu har jag kommit på vad det är. Det är ju dagens lärdom, precis det jag vill ha varje dag. Den här lärdom sved lite, i hjärtat, i mitt ego.

Dagens lärdom: Jag ska bara kommentera på bloggar där jag inte känner skribenten när jag verkligen har något att säga som är värt att skrivas.

Bottennivå

Aftonbladet är en kvällstidning väl värd sitt epitet. För varje vecka som går ser jag hur Aftonbladet sjunker allt längre och längre ner i stoftet av skräptidningsartiklar. Jag slutar dock aldrig att förvånas, förvånas över att det tydligen finns en ny bottennivå för varje som passeras. Idag kan vi läsa Erik Wimans och Jerker Ivarssons vidriga artikel från Libyen, där barn stoltserar med vapen och står upp i kampen mot Gaddafi. Nej, barn ska inte representeras i krig eller revolter eller revolutioner. Nej, barn ska inte använda vapen. Nej, mina barn använder inte vattenpistoler.

Dagens lärdom: Aftonbladet har inga gränser.

Fågelvägen

En del av min familj har flyttat långt norrut. Så långt norrut att jag, för en stund, trodde att de skulle dö av kyla och aldrig komma hem. Nu verkar det inte vara så farligt. De har flyttat till Örnsköldsvik och har tydligen haft en betydligt varmare sommar än vi här i nedre delen av Sverige. Idag hittade jag ett ställe där de bästa resesätten listades. Det visar sig att det inte är mer än 46 mil till Ö-vik, fågelvägen. Och med bilen kan man lyckas på 56 mil, det är ju bara som till Böda Sand på Öland.
Dagens lärdom: Örnsköldsvik är närmare än man tror.

En riktig guldsits

Under det år jag hittills genomfört av mitt Lärarprogram har det ofta betonats vikten av att föräldrar och skola samarbetar. I den kommun där jag bor finns tydligen ett sådant tänk, där dialogen med elever och föräldrar ska stärkas. Jag har ett mycket gott förslag, använd er av Guldsitsen. Här kommer ett utdrag som sammanfattar tanken och idén.
"När föräldrarna känner tillit till skolans personal, och har gett dem sitt mandat att både undervisa och tillrättavisa sina barn kan det för personalen kännas som att man sitter i en guldsits. Det första steget på vägen är att man i skolan gör ett strategiskt val att se föräldrarna som de viktigaste personerna i sina barns liv som känner sina barn bäst och vill dem oändligt väl.
När det uppstår problem i skolan kring en elev söker man ofta efter orsaken. Det leder ibland till att skolan skyller på föräldrarna och att föräldrarna klandrar skolan. Skolpersonal som vill sitta i Guldsitsen försöker komma ifrån denna onda cirkel genom att inhämta föräldrarnas kunskap och samarbeta med dem kring en lösning. För det krävs att skolan ber föräldrarna om hjälp."
Att som lärare se sin uppgift som given av föräldrarna skulle kunna förändra, inte bara lärarens syn på lärandet och livet utan även föräldrars syn på lärande och livet. Så vill jag ha det som förälder och så vill jag vara som lärare. Tänk att kunna lita på de vuxna man lämnar sina barn till.

Dagens lärdom: Nu vet jag vilken inriktningen jag vill ta som lärare när det kommer till föräldrasamarbete.

Att välja rätt

För första gången på mycket länge är jag själv hemma. Bara jag i hela lägenheten. Det är en sådan frihetskänsla. Någon har dock ålagt mig saker som behöver göras. Städa ur kylskåpet, rensa i teakbokhyllorna och vika den torra tvätten. Så min nyvunna frihetskänsla är grusad och förmörkad eftersom jag hela tiden har en liten tanke om att jag borde.

Man måste bestämma sig, på det här viset blir det varken hackat eller malet. Ska man göra det där tråkiga men nödvändiga? Eller ska man göra det man
drömt om med sin nyvunna frihet, lyssna på hög självvald musik, äta frukost i flera timmar, ligga i sin säng och fantisera? Jag tänker nog att när man precis har överkommit fasan med att ett litet barn ska vara på förskolan utan sina föräldrar kan man behöva lyx och flärd. Inte tvättvikning.

Dagens lärdom: Nödvändiga saker är nödvändigtvis inte just de saker man från början tänkte var nödvändiga.

Vackra saker

När man har högt i tak och stora fönster men bara 98 kvadratmeter golvyta måste man använda takhöjd och fönsterdjuphet. Idag har några timmar ägnats åt omflyttning, ändrande och beundrande. En mikrovågsugn har flyttats ut från ett fönster och vackra saker har flyttats in. Lunchen värmdes i ugnen och livet utan mikro kan börja.
Dagens lärdom: Att fylla ett fönster med vackert kostar en mikrovågsugn.

Vara vän

Att vara en vän är en konst.
Att få en vän är en konst.
Att behålla en vän är en konst.
Vänskap är viktigt och fantastiskt. Men det krävs tid och idogt arbete. Arbete som är härligt och roligt. "Min vän och jag gillar samma och inte samma. Då kan jag ge henne och jag kan få av henne. Som lila och blå, jag vill ha blå och hon lila."
Dagens lärdom: En bra vän är värd sin vikt i guld. Minst.

Ekopåse

Man går till mataffären, man drar av en plastpåse (som hälften av gångerna går sönder lite i botten när man drar av den) och fyller den med tomater eller kiwi eller äpplen. Oftast glömmer man bort sig och knyter knuten lite för hårt för att man snabbt ska kunna öppna den när man kommer hem. Så kommer man hem och ungefär arton barn vill ha och man blir stressad och river upp påsen, vilket gör att man inte kommer kunna återanvända den som man tänkte från början. Det där första ledet i ekologin är förstört. Det här gör det extra roligt när jag råkade internetspringa över Furushikihouse som säljer frukt- och grönsakspåsar i polyester som kan användas åter och åter åter. Om man vill vara lite härligt eko.
Dagens lärdom: Polyester och eko kan gå hand i hand.

Tålamod

Föräldraaktiv inskolning på förskolan. Där är vi nu. Min uppfattning om tiden hemma med den yngsta har varit att vi har gjort ungefär samma lika som med de andra. Pyttsan, informerar de här två dagarna på förskolan mig. Framförallt har jag tappat mitt tålamod. När vi skulle lägga alla barnen att sova middag klarade jag sju minuter. Sedan tyckte jag att vi nog måste ta upp barnen, de ville nog inte sova. Personalen bad mig gå ett varv runt gården och när jag kom tillbaka sov alla barn i sina vagnar. Igår när vi kom hem från förskolan tänkte jag att den yngsta aldrig kommer lära sig att sitta ner vid maten. Idag satt han på sin stjärt hela lunchen.

Dagens lärdom: Tålamod kan tappas och för att få det tillbaka måste man kämpa.

Tvärs över gatan

Vi bor egentligen för litet, i lägenhet med två sovrum och fyra barn. Att älta och vältra sig i andra boendeformer och nya presumtiva hem har blivit vår vardag. Samtidigt som jag älskar det så är det väldigt stressande för själen. Igår gick vi hela vägen till att gå på visning av en lägenhet. En femtio kvadratmeter större hyresrätt. Min största och värsta kompromiss har jag hela tiden föreställt mig bli trädgården. Nu har vi en fantastisk innergård med lummiga träd och sandlåda och plats för häng och grillar. Eftersom vi vill till en större lägenhet har vi antagit att vi inte kommer få en bättre gård. Efter att vi nu har sett lägenheten är dilemmat än mer delikat. Den nya trädgården är inte sämre, den är annorlunda och kanske bättre. En hiss ner och enorm med lekplats och grillar.

Dagens lärdom: Gräset kan faktiskt vara grönare på andra sidan gatan.

Tidningsvärlden

I mitt hem ligger det alltid Aftonblad och Expressar skräpandes, vilka enligt mig är just det, skräp. DN kan då och då dyka upp liksom ett par Svenskor, men även de får kalla handen av mig. Det finns en tidning jag läser, en tidskrift, Filter. Där läser jag om sådant som gör skillnad i livet, inte sådant som får de flesta svenskar att dra efter andan och gotta sig. Filter, en bra fläkt i tidningsvärlden. Nu är det ju inte bara jag som läser i mitt hem, även de yngre och något modifierade versionerna av mig har ju börjat läsa. Eftersom Bamse har fått fnatt och gjort ett politiskt självmord så finns det inte många alternativ. Inte för att Bamse, innan Migrationsverket, var en riktigt gott alternativ. Fram till nu. I början av sommaren meddelade Positiv Förlag att barntidningen Tivoli var tvungen att lägga ner. Nu, en sommar senare, har de så många blivande prenumeranter att de ska påbörja utgivning igen. Självklart kan de behöva fler prenumeranter om man känner sig hugad. Nu ska Aftonbladet ut ur vårt hem, tidningshyllan bredvid toaletten ska fyllas med Filter och Tivoli.

Dagens lärdom: Det finns goda alternativ till det kommersiella skräpet även om de inte är många.

Kniptestet

Många är de goda råd, förmaningar och uppmaningar jag har fått när det kommer till knipövningar. Alla har de gått ut på att knipövningar bör göras. Jag har alltid tyckt att jag har gjort rätt bra ifrån mig efter varje barn. Det har jag inte. Det har jag bittert fått erfara nu.


Dagens lärdom: Ett bra test på att få veta om man har kniptränat i lagom mängd, är att hoppa studsmatta.

Läsa högt

När jag var ett litet barn var jag många av mina dagar hos Bibbi, världens bästa dagmamma. Där lärde jag mig mycket av livet, som hur mycket fart man måste ta för att komma riktigt långt med en stjärtlapp. Där lärde jag mig att samsas, dela och ge. Något viktigt jag fick med mig från min dagmamma var också att läsa högt för mina barn, vilket jag har gjort, mycket. Om det finns ett samband eller ej kan man inte säkert veta men nu läser mina barn, gärna och länge och mycket. Någon som tror på ett samband är Susanna Ekström från Lärarhögskolan i Stockholm, hon har skrivit den här.

Dagens lärdom: Det finns en handledning för högläsning som inte alls kostar många slantar, utan 44 kr.