En riktig guldsits

Under det år jag hittills genomfört av mitt Lärarprogram har det ofta betonats vikten av att föräldrar och skola samarbetar. I den kommun där jag bor finns tydligen ett sådant tänk, där dialogen med elever och föräldrar ska stärkas. Jag har ett mycket gott förslag, använd er av Guldsitsen. Här kommer ett utdrag som sammanfattar tanken och idén.
"När föräldrarna känner tillit till skolans personal, och har gett dem sitt mandat att både undervisa och tillrättavisa sina barn kan det för personalen kännas som att man sitter i en guldsits. Det första steget på vägen är att man i skolan gör ett strategiskt val att se föräldrarna som de viktigaste personerna i sina barns liv som känner sina barn bäst och vill dem oändligt väl.
När det uppstår problem i skolan kring en elev söker man ofta efter orsaken. Det leder ibland till att skolan skyller på föräldrarna och att föräldrarna klandrar skolan. Skolpersonal som vill sitta i Guldsitsen försöker komma ifrån denna onda cirkel genom att inhämta föräldrarnas kunskap och samarbeta med dem kring en lösning. För det krävs att skolan ber föräldrarna om hjälp."
Att som lärare se sin uppgift som given av föräldrarna skulle kunna förändra, inte bara lärarens syn på lärandet och livet utan även föräldrars syn på lärande och livet. Så vill jag ha det som förälder och så vill jag vara som lärare. Tänk att kunna lita på de vuxna man lämnar sina barn till.

Dagens lärdom: Nu vet jag vilken inriktningen jag vill ta som lärare när det kommer till föräldrasamarbete.