En kommentar

Igår kommenterade jag ett inlägg på en annan blogg. En onödig kommentar som bara var medhåll utan att jag hade något eget att säga. Människan bakom åsikten som jag inte höll med om svarade mig något som fick mig att tänka efter. Det är svårt att se människan bakom internet. Ibland, inte alltid men ibland. Först ville jag trolla tillbaka tiden och inte ha skrivit det jag skrev. Sedan ville jag svara och kanske be om ursäkt. Nu har jag kommit på vad det är. Det är ju dagens lärdom, precis det jag vill ha varje dag. Den här lärdom sved lite, i hjärtat, i mitt ego.

Dagens lärdom: Jag ska bara kommentera på bloggar där jag inte känner skribenten när jag verkligen har något att säga som är värt att skrivas.