Det är ju ett sätt att se på saken.
Jag väljer att se det som att det inte längre passar politiker att mässa om feminism, att media inte finner det värt att lägga spaltmeter på, att programmen finns ute i samhället och implementeras bland folket. Jag väljer att se det som att några människor väljer bort feminism och avskaffandet av könsmaktsordning för att de passar dem, som Roland Poirier Martinsson. Jag väljer att tro på att fler och fler människor kommer vilja ha ett jämställt samhälle, att vi vanliga människor inte är färdiga med arbetet än. Det är ofattbart vilka höga hästar Poirier Martinsson anser sig kunna sitta upp på. Att tala för ett helt folk som inte har några som helst likheter med honom själv. Härute i förorten, på förskolan, i den slitna gallerian har många människor inte ens kommit halvvägs i förståelsen och insikten i att vi länge levt i ett patriarkat, än mindre är vi redo att lägga detta bakom oss. Det förvånar mig dock föga att Poirier Martinsson inte ens har tänkt på alla nya samhällsmedborgare man träffar i förskolor och skolor, de som ska ta vid.
"Idén att relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp; att könen är lika med sociala konstruktioner; att olikheter mellan könen per definition är av ondo; att kvinnor i västerländska demokratier på ett väsentligt sätt tvingas till sämre liv; att politiken har en skyldighet att ändra vårt sätt att tänka – nå, ingen tror på det där längre." citat Roland Poirier Martinsson, SvD
Dagens lärdom: En del medmänniskor kommer göra att arbetet för alla människors lika värde kommer ta oerhört lång tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar