Ja, det där är sorgligt. Jag blir så ledsen för Is skull. För alla pojkars förstås men det är I som jag ser mest. Som om han inte skulle vara lika fin, lika önskad. Allt detta prat om att det är flickor man vill ha.
Samtidigt funderar jag, är detta en dikatomi? Förutsätter ett glädjebesked att ett annat besked är ett sorgebesked?
Och naturligtvis behöver det inte vara en dikotomi men just det här sättet att genom falsifierad dokitomi visa en märklig ståndpunkt har visats sig oerhört effektiv i just retorik. Men egentligen har du ju rätt. Det hade ju stått "Viktoria har fått glädjebeskedet DET BLIR EN POJKE" och just därför tänker jag att vi inte behöver skilja på flickor och pojkar eftersom det inte finns någon skillnad. Inte i det här avseendet.
Jag hoppas att jag inte läses uppläxande nu för det är inte min mening. Och I...jag hoppas att han alltid bär med sig sina inbyggda hörselkåpor och kan stänga nötterna ute.
Det är ju svårt i samhället att gå från att ta reda på kön i magen till att det ska vara helt ovidkommande. Jag vill ju gärna komma till den senare punkten men samtidigt måste jag ju möta vänner och bekanta där de är. Så jag har börjat fråga (efter det översvallande grattiset när någon berättar att de ska få barn) hur ser ni på ert föräldraskap? När någon berättar att de vet kön eller liknande så frågar jag alltid om det spelar någon roll. Det sätter ofta någon liten tanke igång hos de blivande föräldrarna.
Vet du, jag läste det precis som du. Men, sedan tänkte jag på det jag tänkte och skrev, och funderade på om det behöver vara så. Kan man kanske läsa rubriken annorlunda? Jag ville vrida lite på min egen tanke. (Men jag tror faktiskt fortfarande att det var menat så, att just en flicka är lite mer välkommen)
Ja, det där är sorgligt. Jag blir så ledsen för Is skull. För alla pojkars förstås men det är I som jag ser mest. Som om han inte skulle vara lika fin, lika önskad. Allt detta prat om att det är flickor man vill ha.
SvaraRaderaSamtidigt funderar jag, är detta en dikatomi? Förutsätter ett glädjebesked att ett annat besked är ett sorgebesked?
Jag tänker inte att flickor är glädje och pojkar är sorg. Och det är det som är saken för mig. Båda är glädjebesked. Varför göra dem till kön då?
SvaraRaderaOch naturligtvis behöver det inte vara en dikotomi men just det här sättet att genom falsifierad dokitomi visa en märklig ståndpunkt har visats sig oerhört effektiv i just retorik. Men egentligen har du ju rätt. Det hade ju stått "Viktoria har fått glädjebeskedet DET BLIR EN POJKE" och just därför tänker jag att vi inte behöver skilja på flickor och pojkar eftersom det inte finns någon skillnad. Inte i det här avseendet.
SvaraRaderaJag hoppas att jag inte läses uppläxande nu för det är inte min mening. Och I...jag hoppas att han alltid bär med sig sina inbyggda hörselkåpor och kan stänga nötterna ute.
Det är ju svårt i samhället att gå från att ta reda på kön i magen till att det ska vara helt ovidkommande. Jag vill ju gärna komma till den senare punkten men samtidigt måste jag ju möta vänner och bekanta där de är. Så jag har börjat fråga (efter det översvallande grattiset när någon berättar att de ska få barn) hur ser ni på ert föräldraskap? När någon berättar att de vet kön eller liknande så frågar jag alltid om det spelar någon roll. Det sätter ofta någon liten tanke igång hos de blivande föräldrarna.
Vet du, jag läste det precis som du. Men, sedan tänkte jag på det jag tänkte och skrev, och funderade på om det behöver vara så. Kan man kanske läsa rubriken annorlunda? Jag ville vrida lite på min egen tanke. (Men jag tror faktiskt fortfarande att det var menat så, att just en flicka är lite mer välkommen)
SvaraRadera